Ingen riktig fru

Jag är tyvärr ingen riktig fru. Och förmodligen ingen riktig kvinna över huvudtaget. Jag pratar för mycket och tar för mycket plats. Jag låter inte Pontus fatta beslut i alla viktiga frågor. Jag anpassar mig inte efter vad Pontus vill göra och jag är ganska säker på att Pontus gör mer än vad jag gör av hushållssysslorna. Jag står inte vid sidan om och hejjar på när han utövar sina intressen och jag engagerar mig verkligen inte i det som han gör enbart för att han göra det. Inte heller tvingar jag mig själv att göra urtråkiga saker bara för att han tycker att något är roligt.

”Det är så synd om Pontus. Hanna-Karin och han har inga gemensamma intressen och Hanna-Karin vill aldrig göra något med honom. Jag förstår inte varför de är tillsammans överhuvudtaget. Jag tycker de borde skiljas.”

Min man och jag har varit tillsammans i över tio år. I början blev jag då och då anklagad för att vara en dålig flickvän och nu för tiden händer det att jag blir anklagad för att vara en dålig fru. Citatet ovan har sagts till mig - har sagt om mig. Och mer än så. Förklaringen finns naturligtvis i dels den traditionella bilden av hur en man respektive en kvinna ska förhålla sig till varandra i en relation, men det handlar också om hur en riktig relation förväntas se ut.

Att vara vuxen är att inse att jag gör, och har gjort, mina val. Jag kan välja annorlunda men jag kan inte välja åt någon annan. Det finns lika många sätt att ha relationer på som det finns relationer. Att vara vuxen är att inse att alla inte måste välja samma typ av relation som jag har valt. Att inse att man har rätt att välja den typ av relation som man själv vill ha och att jag faktiskt inte behöver först någon annans val. Bara respektera.

Vill du leva med en eller flera personer, av vilket kön? Från vilken kultur? Med vilken utbildningsnivå? Med vilken typ av arbete? Utseende? Intressen? Ska ni bo tillsammans eller vara särbo? Hur tycker du att balansen mellan arbete och fritid ska se ut? Hur mycket och på vilket vis vill du umgås med din partner på fritiden? Ska ni båda arbeta? Hur mycket? I vilket land? Vilken roll vill du ha i relationen? Hur ska ansvaret för hemarbete och eventuella barn fördelas? Vill du överhuvudtaget ha barn? Djur? Vilka värderingar är verkligt viktiga för dig?

Så många val, och inget som är rätt.

När jag, helt ovetenskapligt, gör en undersökning bland mina vänner får jag höra liknande historier. De flesta har blivit anklagade för att vara dåliga partners eller för att deras partners är olämpliga, och detta på minst sagt svaga grunder.

Missförstå mig inte. Naturligtvis både får och bör man lägga sig i om man uppfattar det som att någon far illa. Ingen ska behöva stå ut med fysiska eller psykiska övergrepp i sin relation. Men det är långt ifrån att inte dela fritidsintressen, vara särbos eller utöva polyamori.

Photo: Ola Sprang