måndag 24 april 2017

Höjda polislöner – verkningslös quick fix

POLISKRISEN
”Jag vill bli polis för de tjänar så bra”, sa ingen någonsin.  Trots detta har ändå ett stort antal personer valt polisyrket. När det nu sker massavhopp, 8 av 10 poliser funderar på att sluta, skyller man på den dåliga löneutvecklingen. 

Att låg lön riskerar att skapa låg arbetstillfredsställelse är välkänt, så politikerna försöker trumfa varandra i hur mycket man vill höja lönerna (och hur många nya poliser man vill anställa).  Det finns bara ett litet krux: hög lön medför inte automatiskt hög arbetstillfredsställelse. 

När vi tittar på polisernas nuvarande arbetssituation framstår den som rätt bedrövlig. Vi ser att rättsväsendet misslyckats med att skapa effektiva regelverk. Poliser vittnar om hur gripna brottslingar släpps, fortare än poliserna hinner tillbaka till sina skrivbord. Om hur konsekvenser för minderåriga kriminella är nästintill obefintliga. Om generella straffrabatter för dussinbrott. Hur påverkar det polisens upplevelse av att utföra ett betydelsefullt arbete?

Vi ser också att de regelverk som faktiskt finns inte upprätthålls. Tänk kravallerna i Rinkeby där polisen avvaktade medan butiker plundrades. Tänk utrymningen av Sorgenfrilägret. Tänk migranter som hävdar att de är minderåriga och behandlas därefter. Det är föga förvånande att polisen upplever att de kriminella skrattar åt dem. Hur påverkar det känslan av arbetsstolthet?

Slutligen ser vi hur poliserna nedvärderas; det förekommer uppgifter om allt från brist på skyddsutrustning till att misshandlade poliser nekas skadestånd. Hur påverkar det upplevelsen av att vara en respekterad medarbetare?

Ovanstående strukturella faktorer sänker polisyrkets status och minskar de enskilda polisernas arbetstillfredsställelse. För att vända utvecklingen behöver vi sluta förvägra våra poliser känslan av att deras yrke är meningsfullt och att deras arbetsuppgifter viktiga.

Tillsätt en ny rikspolischef. Bortse från partiboken och välj en person med stabil ryggrad som kan vinna tillbaka det förtroende som nuvarande chef raserat.  

Återanställ civil personal för att sköta administrativa uppgifter. Vi kan inte trolla fram fler poliser. Men vi kan frigöra polisiära resurser så att poliserna kan få fokusera på att förebygga och bekämpa brott.

Se över befintliga regelverk och skjut till resurser så att dessa kan upprätthållas. Säkerställ att polisens insatser efterföljs av konkreta och synliga resultat så att de upplever att deras arbete är betydelsefullt.

Höj antagningskraven till polishögskolan. Låt kraven spegla att polisen är en yrkeskår bestående av högt kvalificerade personer.

Höj lönerna. Lönen är en hygienfaktor – ignorera inte den bara för att det inte är problemets huvudorsak.

Den som väljer att bli polis har accepterat att potentiellt utsätta sig för livsfara, för din och min trygghet. Den uppoffringen är inte i första hand kopplad till ett lönekuvert och vi kan därför svårligen köpa den. Nej, det poliserna behöver i första hand är att få känna arbetstillfredsställelse och yrkesstolthet. Enskilda poliser och polisen som helhet behöver få uppleva att de vinner segrar och når framgång.  Först då kommer avhoppen att minska och förutsättningarna för att bygga upp en stark och livskraftig organisation att finnas.

Och kanske, kanske kan terrordådet i Stockholm, den kompetens som polisen uppvisade och den uppskattning som de rönte, vara början på en sådan positiv utveckling? Lås oss hoppas det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar