tisdag 4 oktober 2011

Arbetarklassens dåliga smak


För ett par år sedan läste jag en insändare, jag tror att det var i ”Vår bostad”. Insändaren hade rubriken: ”Arbetarklassens dåliga smak”. Skribenten orerade om vad han tyckte om porslinskatter respektive böcker i bokhyllan och andra, som han upplevde, skillnader mellan arbetarklassen och ”andra”. Jag har gång på gång återvänt till den insändaren i mina tankar, den chockade mig för att den hade blivit publicerad i en tidning och det sällan denna typ av åsikter faktiskt ventileras offentligt. Det var något skamfullt och samtidigt exalterande med att läsa den. Många gånger har jag smakat på just rubriken och känt mig underbart syndig varje gång. Man får kanske tycka så, men absolut inte verbalisera det.

Jag tycker inte att begreppet ”arbetarklass” är relevant eller rättvisande men det finns en livsstil och en attityd som antyds i insändaren nämnd ovan som jag personligen har otroligt svårt för. Det handlar inte om mängden pengar i lönekuvertet eller på banken. Inte heller om uppväxt eller "klass". Även om många som diskuterar dessa saker vill få det till det. Det handlar om just sin valda livsstil och attityd.

Det handlar om människor som har pengar i blicken hela tiden, som är övertygade om att pengar skulle göra dem lyckliga. För att ha råd att konsumera köper de på kredit och hamnar hos Kronofogden. De blir arga så fort man antyder att det är teoretiskt möjligt för dem att köpa saker som de anser att de inte har råd med. Att det skulle bero på ekonomisk planering föresvävar dem inte. För de vill ha allt, nu, serverat på silverfat. (Uppskjuten behovstillfredsställelse någon?) Samtidigt blir de förbannade om grannen vinner på lotto, för det är orättvist. (Vakna, livet är orättvist!)

De som tycker att jag är dum i huvudet som har en akademisk utbildning, för det är bättre att börja arbeta så snart som möjligt, för att få pengar nu, i stället för att studera och tjäna mer pengar sedan. Därför väljer de yrkesgymnasium och arbetar som frisör, florist, sekreterare eller taxichaufför och försöker få det att låta glamoröst, samtidigt som de förbannar andra som lyckats ”bättre”. Eftersom de företrädesvis har porslinskatter i bokhyllan i stället för böcker så läser de inte så mycket. De förstår inte poängen med det utan skryter med att de minsann bara har läst två böcker sedan de slutade gymnasiet, ingen blir dock imponerad. När jag förkovrade mig och slet på universitetet tittade de på Big Brother (kanske inspelat så att man inte missar några avsnitt) och målade naglarna. Och tillråga på allt så blir de arga på mig för att jag idag tjänar mer och har större valmöjligheter! (Det är sannolikt även detta som gör att sossarna vinner så många röster, deras väljarkår har lärt sig att sossarna är för dem, men vad det innebär konkret och t.o.m. vem som är partiets ledare kan de ofta inte svara på).

De gnäller och talar ut i TV om sina lidanden, favoritrepliken är: ”Jag har inte fått någon information”, för att ta reda på någonting själv, föresvävar dem inte (silverfatet, ni kommer ihåg). Samtidigt så misstror de all information, ju sakligare den är, desto mer tveksam anses den vara. Statistik t.ex. är ju uppenbarligen lögn då den inte i alla stycken följer deras eller deras vänners liv.

De föredrar att titta på sport framför att utöva den (där av ölmagen) och blir sedan arga när det är omöjligt att gå ned i vikt, och slutligen blir de kränkta av bantningsföretagen när dieterna inte håller vad de lovar. (Träna? Men jag vill vara smal NU!). Kläderna är förstås köpta på H&M för de vill vara som ”alla andra” och följer det sk. modet slaviskt.

Istället för att göra någonting åt sin situation så föraktar de människor som arbetat sig upp eller för den delen ärvt sina pengar samtidigt som de beundrar alla som haft tur eller är kommersiellt gångbara och blir överlyckliga om de ser en B-kändis på McDonalds. Nej, i stället för att påverka sin egen situation tycker de synd om sig själva, gråter ut i ”Aftonbladet”

Så, betyder då detta att jag ser ner på dessa människor eller deras livsstil? Nej, egentligen inte. Jag håller bara inte med om deras livsstil och attityder utan föredrar min egen. (Det är ju därför jag har valt att leva som jag gör, och inte som de gör). Och det är knappast konstigare än att de tycker att jag är snobbig och dryg för att jag gärna klär mig i kavaj och har en fäbless för opera och silverbestick. De har rätt att tycka det, de har rätt att tycka att min livsstil är fel eller i vart fall att den inte tilltalar dem.Men medan det är helt socialt acceptabelt att racka ner på mig för min livsstil så är det tydligt kränkande och nedvärderande mot dem om jag uttalar mig som jag gjort i texten ovan.

Då vill jag bara påpeka att det finns ingen ”rätt attityd” och ingen ”rätt livsstil”. Det finns ingen livsstil som är bättre än någon annan. Det finns bara preferenser. Och tyvärr finns det människor som internaliserat samma uppfattning som jag har gällande livsstil, attityd och ”god smak”, utan att för den sakens skull uppskatta denna eller vilja leva efter det. Sedan blir de arga på mig, som om det var mitt fel, att de själva tycker att de inte lever upp till det som de i alla fall inte vill leva upp till.

Välj era liv som ni vill leva dem - och var stolt över era val, välj om ifall ny tycker att det blivit fel, men ta för guds skull eget ansvar för era liv och för den situation som ni befinner er i. Sluta bråka med mig för att jag (rätt eller fel) har gjort andra val!

5 kommentarer:

  1. Wow det här måste vara den mest nyliberala samt föraktfulla text jag någonsin läst. Det finns självklar många olyckliga bittra människor som klankar ner på det andra gör, men jag skulle inte säga att man kan dra dom alla över en kam för det.

    Du gjorde ju precis själv vad du anklagar denna "grupp"(som jag inte tror existerar) för att göra, och du utrycker ju dig om deras val som du anser att dem gör i livet som något extremt negativt. Jag antar att du fått en del bitska kommentarer eller något men det här svaret är helt sjukt.

    Och du, att alla hela tiden gör extremt medvetna val hela tiden är något som det finns blandade meningar om och som det kan va farligt att tala svart och vitt för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. hej!hanna-karin grensman har mycket rätt och tycka att
      man är dum i huvudet för att man skaffar akademisk
      utbildning då är man dum i huvudet

      Radera
  2. Hej och tack för din kommentar även om jag känner att jag inte lyckats förmedla det budskapet som jag hade. Alls. Men eftersom det alltid är sändarens fel när mottagaren inte får budskapet så...

    Alltså; jag försöker beskriva ett beteende hos vissa individer (ingen grupp) som jag inte uppskattar och att jag tycker att det är problematiskt att man får kritisera vissa beteenden och inte andra. Jante om du så vill.

    Jag uttrycker mig så extremt negativt för att påvisa en poäng: Antingen får man kritisera/förakta folks preferenser, eller så får man inte. Att om man tycker att det är ok att kritisera/förakta personer som gillar opera och silverbestick får man också förakta personer som beter sig som i inlägget ovan. Eller så accepterar vi att vi är olika och skäms inte för de val som vi har gjort, även om vi varken förstår eller håller med varandra.

    SvaraRadera
  3. ursäkta min svenska men jag orkar inte läsa igenom ditt blogginlägg pga argument som inte går ihop eller allämnt dålig formulering,
    Mvh

    SvaraRadera
  4. Hanna-Karin, du är min nya favoritblogg!

    Jag håller inte alls med "anonym", tvärtom, det här inlägget (och resten av din blogg) var efterlängtat och oerhört skönt att läsa, då jag också är en av dem vars livsstilsval verkar kännas helt ok att dissekera (gärna under folksamling, så att så många som möjligt får ta del av den objudna analysen), men skulle jag till exempel peka och skratta åt någon som inte klarade av sina gymnasiestudier eller nämna något om att vederbörandes liv är förlorat (som det ofta skamlöst sägs om mitt val att jobba och studera heltid på universitet för att slippa csnlån) blir jag omedelbart stämplad som översittare.

    Och ja, det handlar om enskilda beteenden, dock ska det inte mycket till för att se sambandet att dessa beteenden utövas av individer med mycket lika bakgrund. Så .. if the shoe fits....

    Jag vill aldrig ta ifrån någon rätten till sin åsikt och sina fria val men jag kräver att samma respekt visas mig i gengäld.

    SvaraRadera