”Men det var ju inte med mening, jag gjorde det inte med flit!”
Varifrån kommer den utbredda missuppfattningen att man inte ska be om ursäkt om det som hänt var oavsiktligt? När man gör något oavsiktligt, något som inte blir som man tänkt sig så ska man be om ursäkt. Orsaken till att man ber om ursäkt är för att visa att det var just oavsiktligt. Att jag inte trampade dig på foten för att jag är arg på dig eller nonchalant inför din existens. Utan jag gjorde fel. (Och tänk på att man kan be om ursäkt för att någon blev ledsen, även om man inte ångrar det man gjorde per se). Den som får din ursäkt bör i godta den och försäkra dig om att de inte hyser agg mot dig, att de förstår att du gjorde det med misstag. En utebliven ursäkt eller accepterande av ursäkt i dessa situationer skapar irritation och onödiga konflikter. Vissa verkar till och med tycka att det skulle vara förnedrande att be om ursäkt. Snacka om att ha prestigeproblem… Tröttsamt!
”Du måste förlåta för att gå vidare, vända andra kinden till…”
Den person som gör något med flit bör också be om ursäkt, verkligen ångra sitt beteende (och visa i det i handling) samt i den mån det är möjligt, gottgöra. Detta är förutsättningen för att mottagaren ska förlåta personen. (Om personen inte är Jesus, men jag har inga indikationer på att han läser mina texter.) Mottagaren behöver dock inte förlåta personen. Det går utmärkt att gå vidare i alla fall. Och det blir direkt obehagligt när folk anvisas med att tjata om att man ”måste” förlåta, ytterligare en kränkning och ett övergrepp på den som blivit illa behandlad. Låter det verkligen rimligt att man ”måste” man förlåta våldtäktsmannen, mobbarna från arbetsplatsen eller mamman som slog? Nej, exakt. Det är inte rimligt och det är inte heller nödvändigt.
Däremot är det dumt att gå omkring och hata personen som behandlat dig illa, för så länge du gör det kommer du inte vidare och riskerar att plågas av tankar på det under onödigt lång tid. (Det är inte heller bra att du hatar dig själv för att du gjorde ”fel”, t.ex. steg in i bilen, drack alkoholen eller satte på dig den korta kjolen.) Att inte hata en person dock inte samma sak som att du måste älska personen, du kan förhålla sig neutral. Här är det ofta läge att kontakta en psykolog om man fortfarande efter en tid tänker på och hatar mördaren/mamma/chefen varje dag. Utan att förringa sorgen och smärtan så är det inte sunt. Så när Aftonbladet smäller upp artiklar med att Jimmies föräldrar tänker på Jimmies mördare varje dag två år efter mordet bör någon skicka Jimmies föräldrar till en psykolog.
”Det är aldrig ens fel att två träter”
Slutligen får den person som får en ursäkt inte tro att det nödvändigtvis betyder att han eller hon inte har något eget ansvar, eller för den sakens skulle tro att det ger rätt att trycka ner personen som bad om ursäkt. Många gånger, men inte alltid, är det mer än en person som har gjort fel. Nej, det är inte alltid två personers fel att det blivit en konflikt. Och att säga det till folk är direkt förolämpande; du kan ju pröva säga till en jude att de faktiskt också måste ta sitt ansvar i konfliken med Hitler…
Ps. Och nej, en ursäkt och en förklaring är inte samma sak. En förklaring tar man till för att få en annan människa att förstå att det man just bad om ursäkt för inte gjordes av illvilja och man vill att personen verkligen ska förstå varför det blev som det blev. Det man alltså bad om ursäkt för.
Photo: Pop Catalin
Ohövlighet | Jag ber Birro om ursäkt |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar