fredag 5 augusti 2011

När man njuter av att vara inflexibel


När jag gick på universitetet så arbetade jag extra som tentamensvakt. Då arbetar man med regler från examensförordningen som ställer upp principer för hur tentamen ska utföras, vilka krav som finns på legitimationskontroll, vilka skyldigheter som lärarna har att vara anträffbara under tentamen osv. Vi ansträngde oss hårt för att hitta alla fuskare och upprätthålla den nivån som krävdes av oss. Vi var en smula tyngda av allvaret i det hela. Minst sagt.

En sak som vi dock alltid gjorde var att inom ramen för de regler som vi hade försöka lösa uppkomna situationer. Vi var själva studenter och förstod till fullo den panik som kan uppkomma av mindre missar, som en glömd plånbok. En elev får nämligen inte skriva en tenta om han eller hon inte kan identifieras. Dock står det inte när denna identifiering ska ske. Följaktligen hände det vid ett par tillfällen att vi lät elever påbörja sin tenta och sedan löste vi legitimationsfrågan efteråt. Vid något tillfälle tog läraren på sig ansvaret för att identifiera studenten och vid ett annat tillfälle lät vi studenten under övervakning ringa pojkvännen som kunde komma och lämna den glömda legitimationen.

Det som retar mig är att det ska vara så svårt för många inom serviceyrket att ha denna enkla och tydliga attityd till saker och ting. Känner de inte till den sköna känslan i magen av att ha lyckats hitta en väg att lösa problemet; både från personens tacksamhet och för att man får känna sig lite smart? Har de inte prövat?

Likväl som vi hade juridisk befogenhet att avvisa studenter utan legitimation så har personal från SJ haft sina befogenheter att agera så som de har agerat i många situationer som gör människor upprörda just nu. De får kasta av folk som inte har giltig biljett eller saknar legitimation (undantaget barn).

Frågan är varför man vill göra det? Varför försöker man inte vid varje givet tillfälle att hitta en lösning? Varför försöker man inte vara lite smidig? Varför vill man inte ha den härliga känslan av att man faktiskt kan lösa alla problem som uppkommer? Varför vill man inte ha resenärernas respekt?

Tågföretagens halvnya legitimationskrav innebär det givetvis än fler möjligheter för konduktörerna att hamna i problem med resenärerna eftersom det är ytterligare en sak som ska kontrolleras som det kan vara problem med.

Syftet mem personliga biljetter var för att hindra personer från att hamstra biljetter från SJ när de var som billigast i stället för att sedan sälja dem dyrare på t.ex. Tradera. Ett agerande som alltså uppstått på grund av SJ:s egen prispolitik. Så i stället för att ändra den fnoskiga prispolitiken och låta priset vara mer jämnt över tid, så valde de att införa ytterligare ett irritationsmoment. Något som dessutom är onödigt integritetskränkande. Lite som att sätta plåster på ett skoskav i stället för att köpa skor som passar. (Och som alltid, den stora massan får betala priset för vad några få, möjligen svagbegåvade eller med en dold agenda, hittar på. Och som alltid, en svensk tiger)

Veolia skriver följande på sina biljetter:
Biljettutskriften är personlig och är giltig endast tillsammans med din ID-handling*.
* Giltig ID-handling är svenskt ID, svenskt körkort samt EU-pass. Övriga utländska ID-handlingar godkänns ej.

Eftersom pass inte krävs för att resa inom Schengen (utan enbart godkänd legitimation) så innebär det att personer som inte längre har med sig pass när de reser inom just Schengen, inte kan åka med svenska tåg. De kan väl knappast förvänta sig att det ska krävas strängare (annorlunda) legitimationskrav på svenska tåg än vad det gör när de flyger med alla dess absurda säkerhetskontroller? Det innebär dessutom att personer som kommer från övriga världen inte kan åkra tåg i Sverige. Alls.

Som tentamensvakt var gav det oss en känsla av makt att kunna lösa alla situationer, titta vad kompetenta vi är, vi har situationen under kontroll. Som anställd på SJ och Veolia verkar det ge en känsla av makt att kunna lösa alla situationer genom att inte lösa dem; genom att kasta av folk, skälla ut dem och ställa upp en massa konstiga begräsningar för resande. Njutning i att vara inflexibel.

Dagens bortförklaring | SJ:s menatalitet | Skönlitterär motsvarighet

2 kommentarer:

  1. Om inte förr, så borde någon kanske ha reagerat när de med sitt krav om EU-pass i ett slag förbjöd alla utom-europeer att åka tåg. Tragikomiskt värre!

    SvaraRadera
  2. Tragikomiskt är onekligen ett bra ord i sammanhanget.

    SvaraRadera