torsdag 10 mars 2016

Bara dysfunktionella familjer delar 50/50

DEBATT
Här är några faktorer som jag och min man har tagit hänsyn till när vi har valt hur vi ska dela upp föräldraledigheten för sonen. 
  • Hur mycket vill vi vara med sonen och på vilket vis? Hur ska den som inte är föräldraledig få tillräckligt med tid för sonen?
  • Hur ska vi organisera hemarbete och vad förväntas den personen som är föräldraledig att göra? Bara ta hand om sonen eller göra annat också?
  • Hur påverkas vårt arbete och våra arbetsuppgifter av olika varianter av föräldraledig?
  • Vilka ekonomiska konsekvenser får olika lösningsförslag? Och om någon skulle arbeta markant mer än den andra, kan vi kompensera detta genom t.ex. privat pensionsinbetalning?
  • Hur länge vill vi amma? Och kan vi tänka oss att ge sonen ersättning? I vilken omfattning? Kan jag tänka mig att pumpa och frysa mjölk?
  • Vill vi att sonen ska gå på dagis och vi vilken ålder vill vi att han börjar?  Hur långa dagar vill vi att han i så fall ska ha?
  • Vad behöver vi som vuxna av arbete/fritid/ föräldraledig för att må bra?
  • Hur vill vi leva våra liv, på kort och på lång sikt?
Vi har helt enkelt utgått ifrån vad vi tycker är viktigt och fattat våra beslut efter det. Men ingen gång, under alla diskussioner, hade vi som kriterium att vi skulle ta ut exakt lika många föräldraledighetsdagar. Det var svårt nog ändå, utan att blanda in irrelevanta faktorer. För det är enbart i dysfunktionella familjer (och socialistiska samhällen) som man ser millimeterrättvisa som ett självändamål.   

Att ge alla exakt samma sak, oberoende av behov och önskningar, det är verklig orättvisa. Den som gör att även den rullstolsburne sonen får skridskor i julklapp…  

I funktionella familjer, å andra sidan, tar man hänsyn till att familjen som helhet, likväl som dess individer, har olika förutsättningar, önskningar och behov och försöker hitta lösningar som gynnar alla. I den funktionella familjen är allas lycka viktig.

Om vi vill undersöka, eller öka, jämställdheten i Sverige, så får vi inte fram någon relevant information genom att räkna antalet föräldraledighetsdagar. Bland annat därför att antalet dagar inte säger något om vem som gör allt det där andra hemarbetet. Eller vem som tar hand om bebisen under kvällar och helger. Inte heller tar antalet dagar någon hänsyn till de konsekvenser denna strikta uppdelning får för olika familjemedlemmar.  

Nej, vill vi undersöka jämställdhet så behöver vi ställa frågor av typen:
  • Känner du att du och din partner har respektfulla samtal kring föräldraledigheten och övrig organisering av ert familjeliv?
  • Tar besluten ni fattar hänsyn till bådas förutsättningar, önskningar och behov?
  • Upplever och uppvisar ni båda, i tanke och handling, ett ansvar för familjen som helhet?
  •  Känner du att ni har haft utrymme att självständigt välja det som är bäst för er som familj, utan yttre påverkan kring vad som anses vara rätt eller fel? 
Den som svarar ”ja” på frågorna ovan, lever sannolikt i ett jämställt och respektfullt förhållande. Oavsett hur många procent av föräldraledighetsdagarna de tagit ut vardera.                    
Det vore alltså himla bra om klåfingriga politiker kunde börja ställa rätt frågor och mäta rätt saker, innan de börjar trixa och fixa. 

                                                                     HANNA-KARIN GRENSMAN


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar