Lite kvällsläsning - om risken för de godas tyranni

Gina Dirawi skrev på sin blogg att hon skulle läsa en specifik bok samma kväll. Boken visade sig vara skriven av en känd antisemit, Lasse Wilhelmsson, och hon blev uthängd i pressen.
     Jag vet knappt vem Dirawi är, men det bekymrar mig att vi skapar ett samhälle där man inte får vara naiv, där man inte får vara dum och där man inte får begå misstag utan att löpa gatlopp.
     Media verkar nämligen anse att hon inte fick vara okunnig utan att hon borde ha vetat, eller tagit reda på, författarens ideologiska ståndpunkt. Något som jag ställer mig djupt frågande inför.

Henry Bronett skriver

”Finns frågor som är viktiga för Gina Dirawi att prata om, vore det väl inte helt fel att fördjupa sig i dem – snarare än att gömma sig bakom illa klädsam dumhet och säga ”jag visste inte”? Lasse Wilhelmsons åsikter är inte precis en hemlighet. Det är bara att googla, Gina!”

Verkligen? Har jag en skyldighet att ta reda på en författares ideologiska uppfattning innan jag berättar att jag läser en specifik bok? Måste jag räkna med möjligheten att sammankopplas med författares eller en boks ideologi utan att ens få en fråga först? Är jag också olovligt ignorant som inte kände till Lasse Wilhelmsson?

Debattören Torbjörn Jerlerup (grundare av Motargument) är inne på samma spår och skriver (förvånande nog) så här på Facebook: Är det verkligen givet att man efter nio sidor i en antisemitisk bok inser att den är antisemitisk?
     Jag testar att läsa de första nio sidorna i den mest antisemitiska boken jag känner till; Min Kamp. Hitlers nationalism är tydligt, men av antisemitism ser jag inte spår. (Den kommer senare.)

Jag varken läser eller rekommenderar böcker för att jag nödvändigtvis sympatiserar med innehållet eller med författaren. I kväll läser jag till exempel Min Kamp för att lära mig något om antisemitismens logik. För att vi som motsätter oss alla former av antisemitism bör läsa deras böcker, lära oss deras argument och, inte minst, lära oss argumentera mot dem.
     Naturligtvis är det extremt viktigt att vi identifierar och konfronterar antisemitism var helst vi stöter på det, likväl som rasism och sexism. Om detta råder inget tvivel. Och det var naturligtvis helt rätt att konfrontera Dirawi. (Och hennes okunskap gör henne möjligen olämplig för SVT.)
     Men att fortsätta vidhålla hennes antisemitism efter att hon förnekat den? Efter att hon förklarat sig och raderat inlägget. Exakt vad mer förväntas hon göra för att bevisa att hon inte är antisemit?
     Det är naturligtvis fullt möjligt att Dirawi är antisemit (det vet jag inget om) men utifrån informationen ovan så kan vi helt enkelt inte dra några bestämda slutsatser. Och en så hård anklagelse kräver starkare bevis än en bokrekommendation.
     
Den stora massan  har via social media fått möjlighet att bestraffa människor som anses syssla med "krimtänk" utan varesig rättegång eller dom. Alla argument är tydligen tillåtna i bekämpande av "ondskan". De låter oss agera snabbt utan att tänka efter, utan att ställa frågor. Få av oss är utan skuld i den frågan.
     Låt oss ta det lite lugnt. Låt oss använda vår makt till att debattera och sprida kunskap. Inte korsfästa människor, på grund av deras okunskap, i vår iver att skapa ett bättre samhälle. Vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser.

Gina Dirawi tipsar om känd antisemit | Gina Dirawi visade upp bok av antisemit | Gina Dirawi i blåsväder | Gina i blåsväder efter blogginlägg | Lasse Wilhelmson och hans sällskap | Gina Dirawi kritiseras av Expo | Gina i blåsväder efter blogginlägg