torsdag 24 mars 2011

Visa pedofilers identitet – vi som vill skydda våra barn



Visa pedofilers identitet – vi som vill skydda våra barn.

Bara titeln på denna Facebookgrupp gör min irriterad. Titeln implicerar ju att den personen som inte vill att vi ska visa pedofilers identitet inte är intresserad av att skydda barn. Det är ett fult maktknep för att tvinga andra att tycka som man själv gör och gruppen är full av människor som gör hätska utfall mot de som resonerar logiskt och konstruktivt kring frågorna.

Självfallet är både de och jag rörande överens om att vi ska skydda våra barn från sexuella övergrepp. Punkt. Men hur ska då detta gå till? Medan de förespråkar någon form av lynchningsmentalitet föredrar jag att göra saker som faktiskt har en bevisad effekt.

För det första: En person som begår ett brott i Sverige idag anses ha sonat sitt brott efter avtjänat straff. Hela det faktum att vi i tid och otid tillåter oss att plocka ut information ut polisregistret skapar incitament som leder dömda brottslingar till att fortsätta begå brott; hur ska man kunna leva hederligt och försörja sig om dörrarna hela tiden stängs framför nästan på en?

För det andra: När vi kräver registerutdrag eller liknande så innebär det även att andra typer av brott som inte är relevanta för sammanhanget kommer fram i ljuset – det innebär att det inte bara är (misstänkta) pedofiler som inte kan ha alla typer av arbeten utan även alla som överhuvudtaget har begått någon typ av brott. Detta leder även till att de personer som blivit oskyldigt dömda fortsätter att straffas, de som har förändrat sitt liv och sin attityd i grunden fortsätter straffas och de som kanske bara hade otur – t.ex. försvarade sig lite för våldsamt vid ett överfall – också fortsätter att straffas – långt efter att det eventuella brottet är sonat. (Detta till stora kostnader för samhället för övrigt).

För det tredje: Ytterst få pedofiler är dömda och sannolikheten att vi hindrar en pedofil från att komma nära barn genom att offentliggöra deras identitet på något vis är försvinnande liten.

För det fjärde: Den troligaste förövaren när det gäller just dina barn är din älskade man, din fantastiska pappa eller roliga bror. Har du begärt registerutdrag på dem?
Ett klanderfritt uppvisat förflutet tenderar för övrigt att invagga oss i en falsk trygghet. Tyvärr uppkommer inte trygghet genom registrering, vare sig av åsikter eller av människor. Trygghet uppkommer genom kommunikation och civilkurage.

Vi kan helt enkelt inte skydda våra barn genom att registrera eller publicera listor på dömda sexförbrytare eller begära utdrag ur polisregistret. Så vad ska då den vuxne göra som på allvar vill skydda barnen och inte bara kasta ur sig meningslösa krav?

Nästan alla barn som bli utsatta för sexuella övergrepp berättar för en eller flera vuxna vad som sker. Nästan inga barn blir trodda. Jag säger det igen: Nästan alla barn som bli utsatta för sexuella övergrepp berättar för en eller flera vuxna vad som sker. Nästan inga barn blir trodda. Istället tvingas de vanligtvis fortsätta träffa pedofilen. Så du kan fatta ett principiellt beslut att du kommer att tro på det barnet som kommer till dig och berättar och låta personer med rätt kompetens utreda frågan och inte utgå ifrån vad du ”vet” om den utpekade personen.

En av de saker som bevisligen hjälper barn att skydda sig mot pedofiler är att prata med dem om sexuella övergrepp. Både Vilda säger nej och min bok, Peter-Alexander den store, är skrivna just för att man ska kunna prata med barn om detta. De kommer också, lämpligt nog, med tillhörande vuxenhandledning för att hjälpa dig att hantera samtalet. Trots detta säljer böckerna inte i några fantastiska upplagor, men Facebookgruppen som kräver att vi skapar listor över dömda pedofiler har över 100.000 medlemmar…

Prata ja, många barn saknar vuxna i sin omgivning som de känner att de kan lita på och anförtro sig åt. Du kan vara en sådan vuxen. Du kan finnas där för barnet och du kan aktivt våga ta ställning när du misstänker att ett barn för illa och inte bara vända bort huvudet för att du inte ”vill lägga dig i”.

Så, Genom att kontrollera alla som arbetar med barn så skadar vi alltså massor med människor men skyddar i princip inga barn. Därför ska vi inte hålla på med det. Lika lite som samhället ska be böner, tända rökelser eller annat hokus pokus. Samhället och bekymrade föräldrar ska göra det som verkligen påverkar, sådant som har en bevisad effekt. Barnen är för viktiga för att bara chansa och gå på känsla.

Ps. Vill du se andra perspektiv på saken har Hanne Kjöller - Barnvakter - Mer rimligt frukta fäder (DN) och Sanna Rayman - Bättre kontroller med barnvakt i bolag (SvD) haft ett replikskifte kring frågan de senaste dagarna.

Ps2. För övrigt är det inte pedofiler som vi ska akta oss för i första hand – utan våldtäktsmännen. Det är skillnad på en sexuell läggning och en handling. Men den diskussionen ger jag mig in i en annan dag.

Photo: B S K

4 kommentarer:

  1. Nu finns det väl väldigt mycket som tyder på att våldsamma pedofiler ytterst sällan blir friska, så även om de kommit ut ur fängelset och i någon mening har "sonat sina brott" så är de fortfarande farliga. I vilket fall som helst borde det vara uppenbart att dömda pedofiler är de som med störst sannolikhet begår övergrepp härnäst.

    Slutligen är det nog rätt få föräldrar som tycker att 3-4 år i världens bekvämaste fängelse sonar en våldtäkt. Det är nog mer okontroversiellt att hävda att den som våldtar ett barn har förverkat sin rätt att ens existera.

    SvaraRadera
  2. Nathalie Rotschild i dagens Expressen:

    "Men problemet är inte bara att det är opraktiskt att beordra miljontals vuxna att enomgå pedofilkontroller och förvandla all kontakt mellan vuxna och barn till en byråkratisk mardröm. I England har systemet nämligen också bidragit till en djupgående misstänksamhet. Det har uppmuntrat ett tänkande där alla vuxna ses som potentiella förövare, det har förgiftat relationer mellan barn och vuxna och skadat möjligheter till spontant inter-agerande mellan de äldre och yngre generationerna. Detta, i sig självt, är skadligt för barn.

    Visst, Linanders förslag är inte är lika långtgående som New Labours initiativ, men i den svenska debatten urskiljs samma pessimistiska attityd som den som genomsyrat debatten i England, ett antagande att varje vuxen person som vill ha kontakt med barn utgör en potentiell risk. Det är denna perversa inställning som samhället bör skyddas från."

    Du kan läsa hela arikeln här: http://www.expressen.se/debatt/1.2381485/nathalie-rothschild-kontrollsamhallet-som-drabbar-barn

    SvaraRadera
  3. Till anonym:

    Jag håller med om att det inte finns ett samband mellan att sitta i fängelse och sluta vara pedofil. Jag skulle utan att kontrollera siffrorna nästa våra påstå att de flesta om lämnar fägelset fortfarande är pedofiler. Detta är dock INTE samma sak som att lösningen för att skydda sig mot pedofiler är att hänga ut dem ofentligt.

    Jag förstår inte hur du kan dra slutsatsen att dömda pedofiler är de som med störst sannolikhet begår övergrepp härnäst. För det första så är de allra flesta pedofilerna ostraffade och borde dömda pedofilerna inte i någon utsträckning blivit avskräkta av fängelset?

    Och det faktum att en förälder inte upplever brottet som sonat, ger oss inte rätt att göra vad som helst mot den personer. Vi ska ha rättsäkerhet och möjlighet för individen att sona de brott som begås och finna en väg tillbaka till samhället. Allt annat är ovärdigt.

    SvaraRadera
  4. Visst är säkert de flesta pedofiler ostraffade, så jag borde förtydliga. Den KÄNDA grupp som med störst sannolikhet begår pedofilibrott, vilket ju är det mest relevanta när man sysslar med prevention. Sedan tror jag inte att några år i ett bekvämt fängelse överhuvudtaget avskräcker. Jämför med knarkare, det spelar i princip ingen roll alls vilka konsekvenser knarkandet har, de fortsätter ändå. På samma sätt är det nog med våldsamma sexbrottslingar.

    Jag tog förälder som exempel, visserligen tycker jag ju att det är just föräldrarna som har borde ha mest att säga till om, det är ju deras barn som drabbats, men om du frågar 10 personer på gatan om 3 år i ett lyxfängelse är ett rimligt straff för en som systematiskt våldtagit barn så får du minst 9 nej. Och det är ju ändå medborgarna som skall bestämma hur lagen skall se ut, det är inte lynchmentalitet, det är demokrati.

    Jag tror att du missar en sak här, det som utmärker en lynchmobb är inte straffets hårdhet utan bristen på rättssäkerhet. Om en person bortom allt rimligt tvivel anses ha begått ett brott så kan straffet vara i princip hur hårt som helst, så länge folket vill ha det så och det är klart och tydligt vad som gäller så är det helt förenligt med demokratiska principer.

    SvaraRadera