Ett argument för juridisk abort

Kvinnor kan inte våldta

”Jag tittar bara på lesbisk porr” säger Emelie och ler som för att visa hur frigjord hon är.”Det känns bättre för lesbiska kan ju inte våldta varandra.”

Emelie är sexualupplysare för RFSU och tror alltså inte att kvinnor kan våldta varandra. Hon har givetvis fel. Kvinnor kan våldta andra kvinnor. De kan våldta män. De kan våldta barn.

Lika illa som det är att förminska och negligera en kvinna eller ett barn som blivit våldtagen av en man, lika illa är att det ignorera brottet eller tro att det skulle vara mindre allvarligt för att förövaren är en kvinna.

Män kan inte våldtas skriver Märta Tikkanen i den välkända boken från 70-talet och syftar då på att även om en kvinna kan våldta en man rent fysisk så vägrar samhället att se detta. Män vill ju alltid ha sex, med alla kvinnor!

Nej, män vill inte alltid ha sex. Nej, även om en man vill ha sex så betyder det inte att han vill ha sex med alla kvinnor. Nej, bara för att en man uppskattar att ha sex med en specifik kvinna så vill han inte ha sex med henne vid varje givet tillfälle. Nej, bara för att en man får erektion som betyder det inte att han vill ha sex med personen som står framför honom. Nej, heterosexuellt samlag är inte den enda möjligheten att våldta någon.

Det finns i Stilla Havet ett samhälle där det är vanligt förekommande att kvinnor gruppvåldtar män. ”Höhö, där skulle jag vilka bo” får jag många gånger höra från både män och kvinnor när jag berättar om det. Eh… va? Är människor så empatistörda att de inte kan förstå hur otroligt traumatiskt det är att blir våldtagen? Det som är underbart med någon man är attraherad av kan vara fruktansvärt med någon som man inte är attraherad av eller till och med finner frånstötande. Att välja att göra något är en helt annan sak än att tvingas att göra något.

Samuel förlorade oskulden när han var tolv. Kvinnan i fråga var tjugofem, onykter och en vän till Samuels mamma. Hon var Samuels barnvakt vid tillfället.

Jens mammas väninna drog iväg med honom till ett privat rum under en blöt fest. Där utförde hon oralsex på honom. Jens var tretton. Hon var trettionio.

Jonatan gick och lade sig och sov under en fest. När han vaknade fanns den en flicka i rummet som insisterade på att de skulle ha sex. Han sade nej flera gånger men hon vägrade ge sig. Hon blev mer och mer påstridig och tillsist så upplevde han situationen så obehaglig att han valde att ha sex med henne, fast han inte ville.

Alla tre männen som berättar detta för mig är märkbart emotionellt påverkade. En av dem gråter. Två av fallen är olagliga, ett av dem är ”bara” respektlöst och integritetskränkande. Alla tre upplever att de blivit skadade av detta, samtidigt så har det inte berättat om det tidigare. ”Män kan ju inte våldtas”.

Att säga att kvinnor inte kan våldta är ungefär som att säga att vita/svarta/gula män kan inte våldta. Det sitter inte genetiskt i oss, och det handlar inte om sex. Det är ett val vissa av oss väljer att göra för att vi kan, för att vi vill utöva makt över någon annan. För att vi är starkare; fysiskt, psykiskt eller ekonomiskt, än den person som står framför oss. Likväl som kvinnan har rätt till fysisk integritet så har mannen det. Det går inte att gömma sig bakom myter som ”män vill alltid ha sex” eller ”våldtäkt förekommer inte i lesbiska relationer”.

Photo: Nextia design

Obs! Bilden har ändras efter publicering. Se resonemang bland kommentarerna nedan.

Om du gillade denna text så tror jag att du kommer att gilla denna också:

Visa pedofilers identitet – vi som vill skydda våra barn

Visa pedofilers identitet – vi som vill skydda våra barn.

Bara titeln på denna Facebookgrupp gör min irriterad. Titeln implicerar ju att den personen som inte vill att vi ska visa pedofilers identitet inte är intresserad av att skydda barn. Det är ett fult maktknep för att tvinga andra att tycka som man själv gör och gruppen är full av människor som gör hätska utfall mot de som resonerar logiskt och konstruktivt kring frågorna.

Självfallet är både de och jag rörande överens om att vi ska skydda våra barn från sexuella övergrepp. Punkt. Men hur ska då detta gå till? Medan de förespråkar någon form av lynchningsmentalitet föredrar jag att göra saker som faktiskt har en bevisad effekt.

För det första: En person som begår ett brott i Sverige idag anses ha sonat sitt brott efter avtjänat straff. Hela det faktum att vi i tid och otid tillåter oss att plocka ut information ut polisregistret skapar incitament som leder dömda brottslingar till att fortsätta begå brott; hur ska man kunna leva hederligt och försörja sig om dörrarna hela tiden stängs framför nästan på en?

För det andra: När vi kräver registerutdrag eller liknande så innebär det även att andra typer av brott som inte är relevanta för sammanhanget kommer fram i ljuset – det innebär att det inte bara är (misstänkta) pedofiler som inte kan ha alla typer av arbeten utan även alla som överhuvudtaget har begått någon typ av brott. Detta leder även till att de personer som blivit oskyldigt dömda fortsätter att straffas, de som har förändrat sitt liv och sin attityd i grunden fortsätter straffas och de som kanske bara hade otur – t.ex. försvarade sig lite för våldsamt vid ett överfall – också fortsätter att straffas – långt efter att det eventuella brottet är sonat. (Detta till stora kostnader för samhället för övrigt).

För det tredje: Ytterst få pedofiler är dömda och sannolikheten att vi hindrar en pedofil från att komma nära barn genom att offentliggöra deras identitet på något vis är försvinnande liten.

För det fjärde: Den troligaste förövaren när det gäller just dina barn är din älskade man, din fantastiska pappa eller roliga bror. Har du begärt registerutdrag på dem?
Ett klanderfritt uppvisat förflutet tenderar för övrigt att invagga oss i en falsk trygghet. Tyvärr uppkommer inte trygghet genom registrering, vare sig av åsikter eller av människor. Trygghet uppkommer genom kommunikation och civilkurage.

Vi kan helt enkelt inte skydda våra barn genom att registrera eller publicera listor på dömda sexförbrytare eller begära utdrag ur polisregistret. Så vad ska då den vuxne göra som på allvar vill skydda barnen och inte bara kasta ur sig meningslösa krav?

Nästan alla barn som bli utsatta för sexuella övergrepp berättar för en eller flera vuxna vad som sker. Nästan inga barn blir trodda. Jag säger det igen: Nästan alla barn som bli utsatta för sexuella övergrepp berättar för en eller flera vuxna vad som sker. Nästan inga barn blir trodda. Istället tvingas de vanligtvis fortsätta träffa pedofilen. Så du kan fatta ett principiellt beslut att du kommer att tro på det barnet som kommer till dig och berättar och låta personer med rätt kompetens utreda frågan och inte utgå ifrån vad du ”vet” om den utpekade personen.

En av de saker som bevisligen hjälper barn att skydda sig mot pedofiler är att prata med dem om sexuella övergrepp. Både Vilda säger nej och min bok, Peter-Alexander den store, är skrivna just för att man ska kunna prata med barn om detta. De kommer också, lämpligt nog, med tillhörande vuxenhandledning för att hjälpa dig att hantera samtalet. Trots detta säljer böckerna inte i några fantastiska upplagor, men Facebookgruppen som kräver att vi skapar listor över dömda pedofiler har över 100.000 medlemmar…

Prata ja, många barn saknar vuxna i sin omgivning som de känner att de kan lita på och anförtro sig åt. Du kan vara en sådan vuxen. Du kan finnas där för barnet och du kan aktivt våga ta ställning när du misstänker att ett barn för illa och inte bara vända bort huvudet för att du inte ”vill lägga dig i”.

Så, Genom att kontrollera alla som arbetar med barn så skadar vi alltså massor med människor men skyddar i princip inga barn. Därför ska vi inte hålla på med det. Lika lite som samhället ska be böner, tända rökelser eller annat hokus pokus. Samhället och bekymrade föräldrar ska göra det som verkligen påverkar, sådant som har en bevisad effekt. Barnen är för viktiga för att bara chansa och gå på känsla.

Ps. Vill du se andra perspektiv på saken har Hanne Kjöller - Barnvakter - Mer rimligt frukta fäder (DN) och Sanna Rayman - Bättre kontroller med barnvakt i bolag (SvD) haft ett replikskifte kring frågan de senaste dagarna.

Ps2. För övrigt är det inte pedofiler som vi ska akta oss för i första hand – utan våldtäktsmännen. Det är skillnad på en sexuell läggning och en handling. Men den diskussionen ger jag mig in i en annan dag.

Photo: B S K

Människor som inte kan skilja på tro och vetande

Hur skilja tro från vetande,
frågan lär ju vara viktigt.
Dumbom säger något oförsiktig,
När tro är vetande är den riktig.

Vi akademiker tenderar att hamna i långa, och ibland invecklade diskussioner om vad vi vet i förhållande till vad vi tror. Det handlar inte bara om vad som har undersökts och resultatet därav, utan även om hur dessa resultat ska tolkas och vi vilka sammanhang som det går att applicera vår kunskap. Jag har full förståelse för att alla varken kan eller vill hänga med i dessa resonemang, men är det för mycket begärt att alla, både vanliga människor och akademiker, ska klara av de mest grundläggande skillnaderna?

Ett enkelt exempel: Finns jultomten? I allmänhet, om vi inte är mycket små, så tror vi inte det. Men vi vet faktiskt inte. Dock, den som tänker påstå att tomten finns är också den som måste bevisa hans existens.

Jag pratade med min fars fru för en tid sedan angående huruvida min far förgripit sig sexuellt på mig. Nu har han självfallet inte gjort det. Jag har inga obehagliga minnen eller upplevelser, ingen anledning att tro eller misstänka något sådant. Så inte heller hans fru så klart. Det var bara ett exempel som jag tog för att belysa resonemanget ovan, i efterhand kan jag erkänna att jag nog borde ha valt exemplet rörande jultomten i stället…

I vart fall så påstår min fars fru att hon vet att han inte har rört mig på ett sexuellt vis. Jag protesterade om menade att hon inte kan veta det. På rak arm kan jag nämligen komma på en mängd tillfällen som jag varit ensam med min far. Vid varje sådant tillfälle finns det en teoretisk möjlighet att han har förgripit sig på mig. Varje sagostund hade kunnat vara ett övergreppstillfälle, varje lek hade kunnat ha sexuella undertoner. Även situationer där vi inte var ensamma hade det kunnat ske saker av övergreppsnatur. Han hade kunnat trycka sig mot mig när jag stod och diskade, gnida mig mot sitt stånd när jag satt i hans knä, ta tillfället i akt när han hjälpt mig gå på toaletten eller duscha. Likväl är hon övertygad. Hon vet att min far inte har gjort det. Detta trots att vi vet att övergrepp sker i alla typer av familjer, vi vet att det sker när förövaren är ensamt med barnet och vi vet att det ibland ske framför ögonen på andra vuxna som inte förstår vad det är de ser. I alla fall teoretiskt. Men när det kommer till praktik…

När vi tittar på människorna i vår omgivning så är vi så säkra, vi ”vet” att just de personerna inte skulle kunna göra något sådant. Vi ”vet” att det är oskyldiga till det som de anklagas för. Vi ”vet” att vi ju varit närvarande hela tiden så ingenting hade kunnat ske. Jag påstår att vi inte vet, utan att vi tror, och vår tro bygger på mer eller mindra goda grunder. Ingen skaffar väl barn med en pedofil medvetet, men ändå händer det att barn tvingas växa upp med en förälder som förgriper sig på dem.

När vi går omkring och anser oss veta saker, som vi faktiskt inte vet, då sviker vi dem omkring oss som faktiskt behöver vår hjälp. De som påstår sig veta på helt andra grunder än att de faktiskt ”känner någon”. Otaliga är de människor jag mött som är beredda att gå ed på att just deras partner inte är en förövare, och de håller ofta fast vid sin tro och kallar den för sanning även efter de mest tydliga tecken och anklagelser.

Jag vet en kvinna som precis flyttat samman med en dömd sexförbrytare. Men hon ”vet” att han är oskyldig. Hon har inte läst domen, inte förundersökningen, ingenting har hon som stöd för sitt påstående om hans oskuld mer än de tre månaderna som de känt varandra. Men hon anser att hon vet, för hon känner ju honom.

Och så fortsätter det, människor som gör dåliga saker skyddas i sin tur av människor som kanske har de bästa intentionerna, men inte vågar öppna ögonen och inse att deras partners, deras vänner, deras barn kan ha gjort vidriga saker.

Betänk att mycket få människor står så ensamma att de inte finns någon som tycker om dem, även Hitler hade sin Eva Braun. Så... vem skyddar du?

Ps. Läs Att prata med barn om sexuella övergrepp som jag skrivit om du vill ha stöd att förhålla dig till ett barn som anklagar en vuxen för sexuella övergrepp.

Ps2. Mina exempel i texten ovan kommer från barn som berättat om övergrepp.

Photo: Kurhan