Ryggradslösa läkare

Kvinnor kan inte våldta

”Jag tittar bara på lesbisk porr” säger Emelie och ler som för att visa hur frigjord hon är.”Det känns bättre för lesbiska kan ju inte våldta varandra.”

Emelie är sexualupplysare för RFSU och tror alltså inte att kvinnor kan våldta varandra. Hon har givetvis fel. Kvinnor kan våldta andra kvinnor. De kan våldta män. De kan våldta barn.

Lika illa som det är att förminska och negligera en kvinna eller ett barn som blivit våldtagen av en man, lika illa är att det ignorera brottet eller tro att det skulle vara mindre allvarligt för att förövaren är en kvinna.

Män kan inte våldtas skriver Märta Tikkanen i den välkända boken från 70-talet och syftar då på att även om en kvinna kan våldta en man rent fysisk så vägrar samhället att se detta. Män vill ju alltid ha sex, med alla kvinnor!

Nej, män vill inte alltid ha sex. Nej, även om en man vill ha sex så betyder det inte att han vill ha sex med alla kvinnor. Nej, bara för att en man uppskattar att ha sex med en specifik kvinna så vill han inte ha sex med henne vid varje givet tillfälle. Nej, bara för att en man får erektion som betyder det inte att han vill ha sex med personen som står framför honom. Nej, heterosexuellt samlag är inte den enda möjligheten att våldta någon.

Det finns i Stilla Havet ett samhälle där det är vanligt förekommande att kvinnor gruppvåldtar män. ”Höhö, där skulle jag vilka bo” får jag många gånger höra från både män och kvinnor när jag berättar om det. Eh… va? Är människor så empatistörda att de inte kan förstå hur otroligt traumatiskt det är att blir våldtagen? Det som är underbart med någon man är attraherad av kan vara fruktansvärt med någon som man inte är attraherad av eller till och med finner frånstötande. Att välja att göra något är en helt annan sak än att tvingas att göra något.

Samuel förlorade oskulden när han var tolv. Kvinnan i fråga var tjugofem, onykter och en vän till Samuels mamma. Hon var Samuels barnvakt vid tillfället.

Jens mammas väninna drog iväg med honom till ett privat rum under en blöt fest. Där utförde hon oralsex på honom. Jens var tretton. Hon var trettionio.

Jonatan gick och lade sig och sov under en fest. När han vaknade fanns den en flicka i rummet som insisterade på att de skulle ha sex. Han sade nej flera gånger men hon vägrade ge sig. Hon blev mer och mer påstridig och tillsist så upplevde han situationen så obehaglig att han valde att ha sex med henne, fast han inte ville.

Alla tre männen som berättar detta för mig är märkbart emotionellt påverkade. En av dem gråter. Två av fallen är olagliga, ett av dem är ”bara” respektlöst och integritetskränkande. Alla tre upplever att de blivit skadade av detta, samtidigt så har det inte berättat om det tidigare. ”Män kan ju inte våldtas”.

Att säga att kvinnor inte kan våldta är ungefär som att säga att vita/svarta/gula män kan inte våldta. Det sitter inte genetiskt i oss, och det handlar inte om sex. Det är ett val vissa av oss väljer att göra för att vi kan, för att vi vill utöva makt över någon annan. För att vi är starkare; fysiskt, psykiskt eller ekonomiskt, än den person som står framför oss. Likväl som kvinnan har rätt till fysisk integritet så har mannen det. Det går inte att gömma sig bakom myter som ”män vill alltid ha sex” eller ”våldtäkt förekommer inte i lesbiska relationer”.

Photo: Nextia design

Obs! Bilden har ändras efter publicering. Se resonemang bland kommentarerna nedan.

Om du gillade denna text så tror jag att du kommer att gilla denna också:

När man njuter av att vara inflexibel

När jag gick på universitetet så arbetade jag extra som tentamensvakt. Då arbetar man med regler från examensförordningen som ställer upp principer för hur tentamen ska utföras, vilka krav som finns på legitimationskontroll, vilka skyldigheter som lärarna har att vara anträffbara under tentamen osv. Vi ansträngde oss hårt för att hitta alla fuskare och upprätthålla den nivån som krävdes av oss. Vi var en smula tyngda av allvaret i det hela. Minst sagt.

En sak som vi dock alltid gjorde var att inom ramen för de regler som vi hade försöka lösa uppkomna situationer. Vi var själva studenter och förstod till fullo den panik som kan uppkomma av mindre missar, som en glömd plånbok. En elev får nämligen inte skriva en tenta om han eller hon inte kan identifieras. Dock står det inte när denna identifiering ska ske. Följaktligen hände det vid ett par tillfällen att vi lät elever påbörja sin tenta och sedan löste vi legitimationsfrågan efteråt. Vid något tillfälle tog läraren på sig ansvaret för att identifiera studenten och vid ett annat tillfälle lät vi studenten under övervakning ringa pojkvännen som kunde komma och lämna den glömda legitimationen.

Det som retar mig är att det ska vara så svårt för många inom serviceyrket att ha denna enkla och tydliga attityd till saker och ting. Känner de inte till den sköna känslan i magen av att ha lyckats hitta en väg att lösa problemet; både från personens tacksamhet och för att man får känna sig lite smart? Har de inte prövat?

Likväl som vi hade juridisk befogenhet att avvisa studenter utan legitimation så har personal från SJ haft sina befogenheter att agera så som de har agerat i många situationer som gör människor upprörda just nu. De får kasta av folk som inte har giltig biljett eller saknar legitimation (undantaget barn).

Frågan är varför man vill göra det? Varför försöker man inte vid varje givet tillfälle att hitta en lösning? Varför försöker man inte vara lite smidig? Varför vill man inte ha den härliga känslan av att man faktiskt kan lösa alla problem som uppkommer? Varför vill man inte ha resenärernas respekt?

Tågföretagens halvnya legitimationskrav innebär det givetvis än fler möjligheter för konduktörerna att hamna i problem med resenärerna eftersom det är ytterligare en sak som ska kontrolleras som det kan vara problem med.

Syftet mem personliga biljetter var för att hindra personer från att hamstra biljetter från SJ när de var som billigast i stället för att sedan sälja dem dyrare på t.ex. Tradera. Ett agerande som alltså uppstått på grund av SJ:s egen prispolitik. Så i stället för att ändra den fnoskiga prispolitiken och låta priset vara mer jämnt över tid, så valde de att införa ytterligare ett irritationsmoment. Något som dessutom är onödigt integritetskränkande. Lite som att sätta plåster på ett skoskav i stället för att köpa skor som passar. (Och som alltid, den stora massan får betala priset för vad några få, möjligen svagbegåvade eller med en dold agenda, hittar på. Och som alltid, en svensk tiger)

Veolia skriver följande på sina biljetter:

Biljettutskriften är personlig och är giltig endast tillsammans med din ID-handling*.
* Giltig ID-handling är svenskt ID, svenskt körkort samt EU-pass. Övriga utländska ID-handlingar godkänns ej.

Eftersom pass inte krävs för att resa inom Schengen (utan enbart godkänd legitimation) så innebär det att personer som inte längre har med sig pass när de reser inom just Schengen, inte kan åka med svenska tåg. De kan väl knappast förvänta sig att det ska krävas strängare (annorlunda) legitimationskrav på svenska tåg än vad det gör när de flyger med alla dess absurda säkerhetskontroller? Det innebär dessutom att personer som kommer från övriga världen inte kan åkra tåg i Sverige. Alls.

Som tentamensvakt var gav det oss en känsla av makt att kunna lösa alla situationer, titta vad kompetenta vi är, vi har situationen under kontroll. Som anställd på SJ och Veolia verkar det ge en känsla av makt att kunna lösa alla situationer genom att inte lösa dem; genom att kasta av folk, skälla ut dem och ställa upp en massa konstiga begräsningar för resande. Njutning i att vara inflexibel.

Dagens bortförklaring | SJ:s menatalitet | Skönlitterär motsvarighet