Folk som gnäller över bostadssituationen i Stockholm

Det är faktiskt inte svårt att skaffa bostad i Stockholm.  Jag redan haft, och till folks fasa sagt upp, flera förstahandskontrakt i Stockholm, och detta enbart med hjälp av befintliga bostadsköer.

Om man litar mer till statistiken än till mina erfarenheter så ser vi att det i allmänhet bara tar ett par år att få lägenhet via Stockholms stads bostadsförmedling, om man inte kräver att få bo i innerstaden.  Gång på gång träffar jag också på personer som väljer att inte stå i bostadskön alls, eftersom de är säkra på att det är ”omöjligt”.

Dessutom så finns det lediga lägenheter. Hela tiden. I områden som Botkyrka och Fisksätra kan man ofta få en lägenhet mer eller mindre omgående, förutsatt att man har en inkomst av något slag och för bara några veckor sedan annonserade bostadskön om att det fanns lediga lägenheter i Märsta. Men när jag rekommenderar människor detta alternativ, så fnyser det åt mig. Vem vill bo i Märsta?

Kan man tänka sig att betala en förhållandevis hög hyra är det ofta relativt lätt i mer exklusiva områden som Hammarby Sjöstad eller hos privatvärdar på mindre attraktiva platser (som Nacka eller Lidingö, dvs. ytterområden/kranskommuner).

Att ha kontroll på sin ekonomi brukar också hjälpa; som exempel kan jag nämna att jag i 18-års present skrev jag in min syster i bostadskön och strax efter hennes 19:e födelsedag så fick hon ett förstahandskontrakt i Rågsved. Hon stod visserligen inte först i kön, men hon fick lägenheten eftersom hon inte hade betalningsanmärkningar och eftersom hon valde att gå på lägenhetsvisningen (vilket många struntar i).

Att bo i studentbostad är också en möjlighet och ett utmärkt alternativ så länge man studerar. Efter studierna som vanligtvis tar 3-4 år kan man utan problem få en lägenhet, om man stått i bostadskön under tiden och om man skaffar sig en inkomst. Andra alternativ (som ingen jag har hört talas om gjort på riktigt) är att kontakta värden direkt eller ställa sig i t.ex. Värmdö kommuns bostadskö.

De enda slutsatserna jag kan dra utifrån allt jag läst om ”krisen i bostadsfrågan” är att det är svårt att få lägenhet om man a) inte kan försörja sig själv b) har betalningsanmärkningar c) inte vill stå i kö och d) om man ”måste” bo i innerstaden.

En person som inte kan leva upp till dessa rimliga krav som i allmänhet ställs av en hyresvärd och dessutom har pretentioner på att bo på de mest populära platserna kommer att vara bostadslös, och jag kommer inte att tycka synd om dem.  Och jag förstår verkligen inte varför de får en massa utrymme i media att beklaga sig; ibland får man ta skeden i vacker hand och antingen acceptera att flytta många gånger eller ställa rimliga krav på sin boendesituation.  Det handlar bara om prioriteringar.

Det är en mänsklig rättighet att ha en bostad. Men inte att ha det var som helst. Samhällets resurser ska gå till att hjälpa dem som faktiskt behöver vår hjälp. Allvarligare problem i sammanhanget är därmed:

* Att säkerställa att minoriteter inte diskrimineras av hyresvärdar
* att personer med betalningsanmärkningar riskerar hemlöshet
* att vi har 42 000 hyreslägenheter som ingen bor i eftersom hyrestagarna inte vågar säga upp dem (för det är ju ”omöjligt att få en hyresrätt i Stockholm)
* att allt för många hyresrätter omvandlas till bostadsrätter (det ska finnas utrymme att välja boendeform)
Så kom inte till mig och gnäll över att du inte har någonstans att bo om du inte prövat allt. Själv säger jag snart upp mitt nuvarande kontrakt och hoppas det kan glädja någon som står i kö och tycker att det är helt OK att bo i Nacka.

Photo: Michael Andersson